The Matchmaker

Väldigt singel, väldigt länge

Ni vet när man varit väldigt singel väldigt länge och alla ens kompisar som har partner börjar tycka synd om en.. När de vill matcha ihop en med killar från alla olika håll.

“Jag känner en bra kille, bla bla bla”

“Åhh du och Ronny skulle va helt perfekta för varandra..”

Jag och en nära vän till mig såg en dag över brunch. Det var en helt fantastisk dag och solen sken. Ni vet en sån där toppen dag när man vet att våren är här och snart är det sommar. Vi snackade om det vanliga. Uppdatera varandra om vad som händer i livet. Ni vet den där känslan, man vet att frågan kommer, “dejtar du någon nu?”. Vi som hade det så trevligt.

alltid samma visa..

“Nej, nej jag dejtar ingen..”

– Du! Peter har en kompis som jag tror du skulle passa så bra ihop med. Vad säger du, ska vi inte gå på en dubbeldejt? Nej de kommer inte bli stelt, jag lovar!

– Hehe.. mm. Hur är han då?

– Jo men superbra kille! Kanske inte den snyggaste, men så himla mysig. Kramgo och verkligen redo för ett förhållande.

– Vad gillar han att göra då?

– Jo men din pappa skulle älska han!

För de jag söker i en man är hur mycket min pappa kommer älska han.. Ibland undrar man hur folk tänker. Bara för att man är väldigt singel så är man ju inte väldigt desperat. Det här är tyvärr inte det sjuka med den här historien. I slutändan så gick jag med på en dubbeldejt (nej de är inte heller det sjuka).

Vi sågs på en bar för att spela biljard. Såg direkt att det skulle krävas en del öl för att ens kunna tänka mig att ta med han hem. Vi spelade en runda. Sedan helt plötsligt va min kompis bara tvungen att lämna mig själv. Själv med denna främmande man som jag hade absolut noll intresse för. Det är nu det sjuka händer.

Psykopater finns.

Vi sätter oss ner för att dricka upp den påbörjade ölen. Tänker att en kvart kan jag väl ge upp för att inte verka alldeles för dryg. Jag har sett dig på Tinder, säger han. Att han skickat en ‘superlike’, men att jag inte besvarat den. Han fortsätter med att berätta hur han är hopplöst kär i mig. Hur han brukar sitta på ett kafé mittemot min lägenhet. Jag känner ett sjukt obehag och vet inte vad jag ska göra, vart ska jag ta vägen. Han berättar att han köpt kläder jag fönstershoppat, utifall det en dag skulle bli vi två. Jag börjar svettas. Vad fan gör man?

Fortsättning följer…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *